Tack vare en mapp med fotografier i min dator kan jag närhelst jag vill ta mig tillbaka till en av mina och familjens dagar vid havet i höstas. Jag älskar bilderna som jag tog av mina vackra döttrar i det underbara ljuset, med sol och moln om vartannat och naturen som just växlade från det riktigt sommargröna till en ny, behaglig varm ton.
Att bevara minnen är naturligtvis en av de största anledningarna till att vi fotograferar. Genom att titta på mina bilder förflyttas jag tillbaka till just den dagen, och jag får möjlighet att komma ihåg, men också att upptäcka helt nya saker. Detaljer som jag inte såg då när jag var där.
Jag ser till exempel hur sanden ser ut när den är våt och vad havet hade spolat upp på stranden. Jag ser den lilla, lilla fjädern som ligger där bland bark, löv och barr och jag ser linjerna i min äldsta dotters händer där hon sträcker fram dem för att visa mig snäckan som hon just har hittat.
Jag blir glad av att minnas hur båda flickorna sprang omkring på stranden, ivriga att hjälpa mig hitta den bästa platsen att fotografera på. En strand som på något vis kändes oändlig intill ett hav som låg där blått, grått, aningen kargt men underbart vackert.
Att jag nu fått chansen att jobba som fotograf och hjälpa även er att bevara era fina minnen, gör mig glad och tacksam. Jag kan inte komma på ett mer priviligerat jobb. Att få skapa vackra bilder som består så länge någon vill minnas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar